Allt fler tidningar hyser tilltro till att kunna ta betalt för innehållet man publicerar på Internet. I sin strävan möter många publicister skoningslösa digitala återvändsgränder och samma publicister får en blandning av beundran och avundsjuka i ögonen när någon branschkollega tar ett kliv framåt med ett bra exempel. Jag respekterar utmaningen, men förundras över förundran.

Det är ju väldigt enkelt att förstå hur en tidning ska kunna ta betalt för sitt innehåll oavsett om det är analogt eller digitalt. Det finns inga genvägar, det finns bara två vägar.

#1. Erbjud ett innehåll som ingen annan erbjuder.

Till skillnad från papperstidningar är det svårt att vara unik på Internet. För nyhetsmedier är det rent av omöjligt. För väldigt nischade tidningar fungerar det bättre. Om man vill kunna erbjuda ett innehåll som ingen annan erbjuder är det enklaste sättet att köpa rättigheterna till just det innehållet. Så fungerar alla andra innehållsbranscher som böcker, musik, film och TV.

Det är förvånansvärt att inte fler tidningar som vill ta betalt för sitt innehåll köper rättigheten att publicera innehåll som publicerats i utländska tidningar.

#2. Erbjud ett innehåll där det upplevda värdet överträffar priset.

Det är svårt att ta betalt för något som uppfattas som gratis. För nyhetsmedier är det rent av omöjligt. För väldigt nischade tidningar fungerar det bättre. Om man vill kunna erbjuda ett innehåll som överträffar det upplevda värdet behöver det vara ett riktigt bra innehåll. Så fungerar alla andra innehållsbranscher som böcker, musik, film och TV.

Det är förvånansvärt att inte fler tidningar som vill ta betalt för sitt innehåll erbjuder ett innehåll som upplevs vara mer värt en priset.

Avslutningsvis en lista till alla filmer där journalism spelar en huvudroll.

 

Källa: Den här krönikan publicerades på LinkedIn den 3 april 2017.