Mina föräldrar var nog lite oroliga för om jag skulle få ett hederligt arbete och klara mig här i livet. De gjorde sitt allra bästa att hjälpa mig. Jag har fått gå i bra skolor, fått praktisera på pappas jobb, sommararbetat på mammas jobb o s v. De förlät mig när jag misskötte jobbet som brevbärare (helgjobbet som pappa tjatade in mig på) och när jag kopierade upp falska matkuponger på mammas jobb och blev ertappad med blossande kinder.

Om några år är det min tur att vara orolig för mina barns framtid och antagligen borde jag vara väldigt orolig för på TV säger både nuvarande statsminister och han som utmanar, att den höga arbetslösheten bland ungdomar är den stora utmaningen. Men vet ni vad. Jag är inte ett dugg orolig. Inte efter att ha läst det här scrollmonstret till grafik.

Mina barn kommer troligtvis att sitta uppkopplade någonstans i världen och tjäna pengar när de har lust och behov.

Puh!